Här kommer nu ett mindre informativt inlägg. Jag tänkte bara visa mig och säga att jag lever, trots att jag varit frånvarande här på bloggen.

Jag tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa. Det har jag ju lärt mig under dessa dagar. Men det är något som är svårt att vänja sig av med. Jag är född till att vara en tänkare.

Tycker synd om min stackars pappa efter hans operation. Usch va jag inte tycker om att se andra ha ont. Särskilt inte min underbara pappa. Vill att mamma och pappa alltid ska må bra, och någon gång vill jag ge dem tillbaka allt som de gett till mig. Jag är väl inte den som brukar skriva särskilt "privata" inlägg utan detta är mest en blogg med massa blajande. Men att jag har den bästa mamman och den bästa pappan i världen det måste jag ju faktiskt säga.

Nä, nu får jag väl ta och återgå till mitt tänkande..... tänka tänka tänka.... Visste ni att Tänka, det är mitt andranamn. Sofie Tänka säger nu hejdå för denna gång.

Tungt!