Idag var jag inne i Borås. Det var jag inte ensam om. Inne i en butik såg/hörde jag en mamma och hennes fyra barn. Det var nog världens argaste mamma skulle jag tro. Hon kanske hade all anledning att vara arg. Det vet inte jag, men ska man verkligen vara så arg. Hon ropade, gapade och skrek på de stackars barnen. Hon tyckte att de betedde sig illa, men jag kan lova att alla i affären tyckte att det var hon som betedde sig konsigt. Rätt som det är säger den lille killen, som kanske är tre år, att han måste på toaletten. Då blir hon helt rasande. Säger åt honom att det får han väl säga innan de går in i affären. Nu får han hålla sig tills de går ut igen (lätt för en treåring?). Någon sekund senare blev även en av flickorna kissnödig så då ville hon också gå på toa. Ni kan ju själva lista ut mammans reaktion. Då ger hon barnen pengar (måste stoppas in för att man ska få gå på toa) och säger åt dem att de får gå på toaletten själv. Den lilla flickan nickar och frågar mamman vart toaletten ligger varpå hon får ett nytt utbrott. Hon tar tillbaka mynten hon gav till flickan och säger åt henne att det inte är någon ide att förklara. De får vänta tills hon är klar. Jag var inte ensam om att höja på ögonbrynen åt denna mamma. Kanske skaffat för många barn? Jag har visserligen inga barn själv, men är det inte bra när en treåring säger till att han vill gå på toa istället för att strunta i det? Ska man inte uppmuntra sånt? Så, nu har jag i alla fall fått detta ur mig. Skönt.

Hoppas att ni mår bra!